David.

Tjatigt, tycker vissa.

Icke, tycker jag!

Jag har läst mycket skit i dagarna om David, hans familj och de som bryr sig och vill hjälpa till.

Jag skriver om detta för att det inte får glömmas bort. För att alla ska göra sitt yttersta och för att även de empatilösa som menar att vi bryr oss för att det är häftigt och för att bli uppmärksammade ska förstå att det finns de som bryr sig på riktigt!

Ända sedan jag fick reda på att David försvann har jag mått dåligt. Han är bara 18. Han ska ta studenten i år. Han har en familj och många vänner som älskar honom . Inte en enda en som känner honom har skrivit ett ont ord om honom!

Jag går in på HN, Aftonbladet och Facebook flera gånger om dagen för jag vill höra att de hittat honom oskadd. Att allt var ett missförstånd. Att han helt plötsligt tappat minnet och irrat bort sig till en gammal dam i en avlägsen stuga utan tv och radio. Att han blivit kidnappad, men att någon befriar honom eller att kidnapparna inser att de gjort fel och släpper honom. Att han stuckit utomlands… Vad som helst! Bara han kommer tillbaka oskadd!

Kanske överreagerar jag. Eller så har jag bara ovanligt mycket medkänsla.

Att jag skulle följa det på grund av nyfikenhet eller intresse för brott är löjligt! Jag viskade “Nej, nej, nej!” när jag såg AB artikel om blodfläckarna. Jag är rädd för alla vägar det kan ta.

Kanske beror det på att det är så nära geografiskt sett. Att jag känner några som känner honom. Att jag blir rädd att det kan hända någon jag älskar. Att det är mörka krafter i görningen. Onda krafter. Världen är, i min mening, alltför ogästvänlig ibland. Alldeles för hemsk.

Det kanske är allt som samlas och nu med David blev det bara för mycket för mig.

Eller så betyder han helt enkelt något speciellt och jag har ingen aning om varför jag reagerar så starkt på just detta.

Jag vill bara att människor ska vara lyckliga. Älska, dansa, njuta, skratta, leva… Jag vill att världen ska vara god alltigenom. Det är en utopi.

Förhoppningsvis kommer solen och våren snart och gör att allt ses med andra ögon.

Men jag vill avsluta med orden att jag älskar er! Alla ni goda människor där ute som har empati och som bryr er och vill väl.

Sov gott, where ever you are.

Madeleine.