Tid och rum
september 19, 2008
Om vi tittar på en stjärna på natthimlen, ser vi då stjärnan som den är nu? Nej, vi ser i själva verket bakåt i tiden.
Den närmaste stjärnan(Alfa Centauri) befinner sig cirka fyra ljusår bort. Detta innebär att det tar 4 år för ljuset att nå jorden och våra ögon. Vi tittar alltså på någonting som hände för fyra år sedan, den kan lika gärna ha slocknat för tre. Kanske sitter det någon högutvecklad civilisation på någon planet där borta och tittar hitåt och ser oss för fyra år sedan.
Hur skapades universum? Borde det inte kunna gå att ta reda på, om vi lyckas ta oss till ett ställe dit ljuset inte nått ännu? Färdas man fortare än ljusets hastighet borde man alltså kunna ta sig bakåt i tiden, eller till ett ställe där man kan se bakåt.
Om jag kunde springa snabbare än ljusets hastighet, borde jag då inte kunna komma ifatt mig själv tillslut om jag sprang runt jorden? Jag står still på en plats först, sedan springer jag ett varv runt jorden, och ser mig själv stå där och just vara i färd med att börja springa. Detta eftersom att solens strålar reflekterats mot mig och skjuts ut åt alla håll. Jag tittar på en bild av mig själv för en liten stund sedan, precis så som jag tittar på stjärnorna för några år sedan.
Att färdas fortare än ljusets hastighet, strider emot Einsteins relativitetsteori, så den tanken släpper jag. Kanske slipper jag då att bli ännu mer mossig i huvudet.
//Niclas