Åh, vad de på nyheterna och i tidningarna är härliga!

Först skrämmer de en med att svininfluensan ska ta kål på hur många människor som helst!
Sen skriker de ut att man måste vaccinera sig för att skona sig själv och andra!
Idag sa de att 16 av 22 på en vårdinrättning fått feber och frossa av vaccinet för att i nästa andetag konstatera att vaccinet kommer att bli försenat…

Men bestäm er nu, för helvete, och sluta upp med att skrämma oss!

Dessutom är det nog större risk att få en propp i hjärnan eller ett kassaskåp i huvudet än att dö av svininfluensan, men tipsa inte tidningarna om det!

Madeleine.

Nästan natt.

Så sömnig och trött. Jag har nästan alltid blivit det runt tiotiden. Riktigt trött. Men om jag håller mig vaken så går det över och sen dröjer det innan jag blir sömning igen. Om jag blir det alls.
Jag har aldrig velat gå och lägga mig tidigt. När jag var liten så förpestade jag mina föräldrars liv genom att vägra sova. Men om de bara hade låtit mig sitta uppe och titta på tv så hade det löst sig av sig självt. Min älskade pappa brukade försöka få mig trött. Men efter att ha lekt med mig i en evighet så var det han som fick gå och lägga sig medans underbara mamma tog över nattningen.

Jag har aldrig skämts över min mamma. Inte över ngn släkting. Kanske beror det på att jag förlorade pappa så tidigt att jag tvingades lära mig vad de man älskar betyder för en. Att man måste uppskatta dem så länge man kan. Nu när man är ”vuxen” så skäms knappt ngn för sina föräldrar men jag vet att väldigt många gjorde det som tonåringar. Min mamma fick följa med på våran klassresa i nian för jag var den enda som ville ha med en förälder. Hade inte börjat dricka heller så jag hade inget emot att ha med den som bestämde över mig mest.

Jag var inte alltid snäll mot min mamma.
Jag rymde hemifrån 1 gång.
Kom tillbaka till hotellet alldeles för sent en natt i Puerto Rico, men det var mest en norrmans fel… Som tur var så var han en snäll kille.
1 gång kom jag inte hem alls på natten. Det var strax efter att jag fått mitt körkort när jag valde att sova hos en kompis istället för att åka hem. Det var alldeles för sent för att ringa och sen sov jag till elva på morgonen. Stackars mamma! När jag väl ringde hem så hade hon nästan ringt polisen. Märk väl att detta var före sms:ernas tid!
För att inte tala om alla gånger man varit tyken, sur och lat.

Förlåt mig, mamma, för alla gånger jag sårat dig! Om du har sårat mig så minns jag det inte. Jag minns alla de gånger du låtit mig göra som jag ville, litandes på att jag kan sköta mig själv. Jag minns alla de gånger du inte tjatade hål i huvudet på en som andra föräldrar kunde göra. När du lät mig och Patrik spela Nintendo hela dagarna. När du lät oss sova hur länge som helst på helger och lov. Hur du tröstade mig när jag hade mardrömmar och skrämdes av svarta tankar. De gångerna du höll om mig när jag hade magsjuka och var livrädd för att kräkas. Och hur du starkt stod vid min sida när jag gick igenom den svåraste perioden i mitt liv hittills. Jag förstår inte hur du orkade fortsätta utan pappa, men det gjorde du och du är bäst.

Idag bestämmer jag över mig själv och jag försöker att vara klok, tålmodig, snäll, rolig och älskvärd. Men man kan alltid bli bättre och jag lär mig nya saker varje dag. Försöker varje dag att bli en bättre människa. Dels för min egen skull, men även för de som älskar mig. De som jag vill ska vara lyckliga och förstå att jag älskar dem. Och om det är någon som lär mig mycket om hur man ska vara så är det Niclas. Det går inte en dag utan att jag är tacksam för att få vara en del av hans liv.

Så blev klockan 22:32 och jag är inte sömnig längre.

Madeleine.

Drömmar.

Just nu skulle jag vilja sitta på en balkong. En balkong på ett hotell med utsikt över ett turkosfärgat hav.
En ljummen vind. Vita väggar. Färggranna blommor, palmer och en vilstol med mjuk dyna.
Nytvättad badrock. Färskpressad apelsinjuice, nybakta frallor, brieost och aprikosmarmelad.
En lätt puss på halsen av min yrvakna älskling.
Ingenting att göra på hela dagen, förutom att njuta, sola, äta och bada…

Madeleine.

Jessie.

Jag saknar dig.
Jag kommer alltid att älska dig.
Jag kommer aldrig att glömma dig.

Hoppas att du har det bra, underbara hund!

Madeleine.

Aftonbladet.

Tänkte nyss att jag skulle gå in på Aftonbladet på nätet och kolla om det hänt ngt nytt, men så ändrade jag mig.
Varför skulle jag gå in där och titta när allt de skriver om är elände.
Så jag lät bli =)

Madeleine.

Ödet?

Det enda du kan påverka i ditt liv är dina egna handlingar. I alla fall försöka, för ibland kan det ju hända oförutsedda saker/olyckor som gör att du får reagera instinktivt och då hinner man inte ta ett genomtänkt beslut.

Det enda du kan vara helt säker på är att du blir äldre och så småningom ska dö.

Vissa saker skulle jag vilja kunna kontrollera, andra inte, för då skulle det inte bli några överraskningar.
Hoppas att ödet behandlar mig, och de jag älskar, varsamt.

Madeleine.

Twitter.

Blev medlem på Twitter idag och läste runt lite.
Astråkigt.
Håller mig till FB och bloggar.

Madeleine.

Flugan.

Matade precis en fluga med sockrat tevatten. Efter att ha ätit ett bra tag fick den en ryckig sockerattack och bajsade på skrivbordet.
Otack är världens lön.

Madde.

Alexander Rybak

Mobbad och dissad.
Antar att Alexander fick sin revansch, och det med råge.
Hela Europa älskar honom, så se hur grovt ni misslyckades; alla kritiker och svaga människor.
Ni klarade inte av att trycka ner honom.

Madeleine.

Face.

Face i Varberg har gått i konkurs så nu har de någon sorts konkursrea på 30%.
Men…; En liten, halvt genomskinlig tunika för 1 800 får man ju fortfarande betala 1 260 för?!

Förstår inte grejen.

Madeleine.